Rösten som berör…
Fritt ur boken ’Skådespelaren och det skapande ögonblicket’ av Gunnel Bergström.
Den som genom rösten kan förmedla motiven och känslorna, känslolivets klangbotten bakom orden, når publikens djupaste och hemligaste känslosträngar. Andra berörs vi inte alls av, fast de säger eller sjunger exakt samma ord. Det är således inte vad som sägs som är avgörande utan hur det sägs, säger Gunnel Bergström i sin bok ’ Skådespelaren och det skapande ögonblicket’.
Vidare beskriver hon rösten som berör som personlig. I den avspeglar sig ett engagemang: hur tankar föds och länkar sig i varandra och vilka känslor som driver människan att tänka och handla som hon gör. En sådan röst är böjlig, melodisk och den personliga klangen är ständigt föränderlig i ett klangrikt flöde. Motsatsen, den opersonliga rösten, uppfattar vi som oengagerad därför att den är klangfattig och oböjlig. Den säger oss mycket lite eller inget alls om personens motiv eller känslor.
Avgörande för om en röst är uttrycksfull eller inte är inte, som många tror, vilja, huruvida vi vill förmedla våra känslor eller inte, utan i vilken grad vi har kontakt med och tillgång till våra emotionella djup. Detta beror i sin tur på om vi har en avspänd och levande kropp som tillåter våra tankar och känslor att nå ner i och påverkar hela vår personlighet. Många spänningar fungerar så att det hindrar impulser och tankar att nå annat än intellektet.
Orsaken till att rösten blivit opersonlig och uttryckslös kan vara att man växt upp i en miljö där föräldrar och senare lärare hade en anspänd kroppshållning och ett anspänt tal. Barn imiterar omedvetet sina vårdare. Och rör sig och talar som de. Ett annat skäl kan vara att man lever ett stillasittande, intellektuellt krävande liv från skolstarten från skolstarten och framåt och därför tappat bort kroppen och då förlorar djup i bukandningen. Hög bröstandning innebär att andningen blir kort och snabb och att stämläpparna vid sidan om sin tonbildning används för att ekonomisera med luften varvid struphuvudet åker upp och rösten låter ”klämd”. Ett annat skäl till varför rösten inte klingar fritt och nyansrikt är den personliga censuren.
Sättet att råda bot på en onyanserad röst är att lära sig avspänning och en andning som startar längst ner i kroppen i den långa bukmuskeln, strax över blygdbenet, samt ökar kroppens rörlighet. Det finns ett klart samband mellan kroppens uttryck och röstens. Kroppen kan liknas vid en klanglåda som ständigt förändras så att nya nyansvillkor skapas. Ett utmärkt sätt att träna rösten är att träna den tillsammans med rörelser.
