Categories
Blogginlägg Uncategorized

Samtal som skapar utveckling

[two_third]

Reflekterande samtal har sin inriktning på lärande genom samtal och reflektion. Utgångspunkten är ett nyfiket utforskande genom öppna frågor. Öppna frågor är frågor som det inte går att svara ja eller nej på. Den som får frågan blir tvungen att blicka inåt och söka och formulera det vi känner, tänker och upplever i ord. Det reflekterande lärandet handlar om att öppna upp nya dörrar.

Många gånger är vi i samtal inriktade på att stödja och bekräfta varandra. Vi kanske väger in vår egen upplevelse ”det där känner jag igen”, ”det där har jag också upplevt”. I coachande samtal är tanken att inte väga in våra egna perspektiv i samtalet. I lärande samtal delar vi olika upplevelser och erfarenheter.

NÄRVARO

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Grundläggande för ett förtroendefullt samtal är närvaro och kontakt. För att skapa god kontakt krävs närvaro. Men hur kan vi definiera närvaro?

Närvaro beskrivs bäst som att ”vara i sin kropp” – här och nu. Det är inte alltid lätt med alla tankar och funderingar som vi har och som stundom gör att vi flyger iväg till andra ställen. Till skillnad från djuren så har vi förmågan att mentalt förflytta oss och skapa nytt. Men det är inte alltid denna förmåga tjänar oss på bästa sätt. Att vara i sin kropp kräver och andra sidan utmaningen att verkligen känna det vi känner – här och nu. Inte heller detta är alltid lätt, beroende på tidigare negativa upplevelser, otrygghet och annat obehag. Att ”lämna kroppen”, så att säga att ”vara i huvudet” är en överlevnadsstrategi. Men det finns tillfällen i livet då gamla överlevnadsstrategier inte längre ger oss det resultat vi önskar. Att hitta ett sätt att jobba med sin närvaro är grunden till kvalitén i all mänsklig kontakt.

TILLIT

För att utveckla tillit krävs förmågan att se, höra och bekräfta en människa där hon eller han är – bortom eget filter. Bortom egna tankar, antaganden och tolkningar. Tillit är grunden för ett förtroendefullt samtal. Utan att känna sig sedd, hörd och bekräftad är det svårt att väcka tillit och förflyttning. Många gånger försöker vi skapa tillit genom att hålla med någon, bekräfta någons upplevelser och lägga in våra egna upplevelser för att nå samförstånd. Att skapa tillit handlar dock om något helt annat. När tillit är skapad har vi också en förmåga att skapa rörelse. Vi har en förmåga att skapa distans till själva problemet vilket är att skapa en ny referenspunkt utanför det som är nu. Det är alltså – möta och förflytta som gäller – i den ordningen.

SOM MAN FRÅGAR FÅR MAN SVAR

Öppna frågor öppnar nya dörrar. Stängda frågor kan vara bra att använda för att spegla eller bekräfta det vi hört. Viktigt vid stängda frågor är att ”kalibrera” – att stämma av att vi uppfattat rätt. Den som ”äger” upplevelsen är den som står i fokus för samtalet. Om du tänker dig att ”upplevelseägarens” berättelse blir som en bild som med hjälp av dina öppna frågor mer och mer framträder ur det dunkla och att du hjälper honom eller henne att skärpa bilden, göra den tydligare i konturerar och färger. Öppna frågorna kan både fördjupa och bredda bilden. Det är först när bilden blir tydlig för ”berättaren” som en förflyttning är möjlig. Bra öppna frågor kan vara: Vad? Hur? Vem? På vilket sätt? När? Vid vilka…? Undvik frågan Varför? Eftersom den många gånger kan uppfattas som ifrågasättande och hotfull varför det är lätt att istället möta försvar än mer information om situationen.

Tips på frågor:
• Berätta vad som har hänt?
• Vad i det som har hänt är mest utmanande för dig nu?
• Vad händer i dig nu?
• Vad får du det att betyda?
• Hur känns det för dig när … ?
• När händer det att ….?
• Om du skulle vilja ha det på ett annat sätt, hur skulle det då se ut?
• Kan du förtydliga?
• Vad skulle det innebära för dig?
• Berätta mer hur du tänker?
• Vad hindrar dig?
• Hur hindrar det dig?
• Vad innebär det för dig?
• På vad sätt har det en inverkan på det du vill uppnå?
• Vad är du bra på?
• Vad finns det för krafter runt om dig?
• Vem inspireras du av?
• Vad skulle du behöva för att …?

Eftersom frågornas huvudsyfte är att ändra referenspunkt/målbild. Skapa ett möte i det som är och en rörelse mot det som ska bli – så är det viktigt att återkomma till önskat läge vid flertal tillfälle under frågeprocessen då den nya referenspunkten – som skapas i frontalloben – inte finns mer som en eventuell tanke.

 

 




av Annacarin Nilsson
Kommunikationskonsult, Ledarskapsutvecklare,
Certifierad Coach, Examinerad Logonom
©Annacarin Nilsson, interactcom.se


Annacarin Nilsson, arbetar med ledarskapsutveckling, kommunikation och coaching. Hon har en bakgrund inom teater som teaterpedagog och regissör inom vilket ledarskap och samspel verkligen utgör en central del.


Utöver de estetiska grundkunskaperna såsom retorik, framställning och samspel så har Annacarin studerat vidare inom kommunikation, organisation och ledarskap på akademisk nivå. Annacarin har fil. kand. i dramametodik, är examinerad logonom samt ICF certifierad coach. Just nu läser hon en master i pedagogik, ledarskapsutveckling och forskning.

[/two_third]

Share This: