Närvaro – Kontakt!

I all vår mänskliga kommunikation är närvaro central. Förmågan att vara fullkomligt här och nu och inte låta tankarna dra iväg på det som varit eller det som komma skall. Saker som skett kan ligga kvar och skvalpa i form av negativt ältande och i värsta fall bli till depression. Fokus på saker som ännu inte skett kan i värsta fall leda till oro och ångest. Därmed inte sagt att vi inte ska lära oss av det vi varit med om eller blicka fram mot visioner och mål.

Närvaro dömer inte. I närvaro finns inget rätt och fel, bra eller dåligt. Det är som det är. När vi åker iväg i tolkningar, värderingar och analyser så har våra tankar tagit över. Vi har fastnat i våra tankesystem. Vi är inte längre närvarande!

Inte heller är vi fullt ut närvarande när vi inte accepterar våra känslor så som de är. Många gånger vill vi trycka undan eller skjuta bort det vi känner. Vi bedömer vissa av våra känslor som inte önskvärda. När vi är närvarande accepterar vi känslorna som de är, utan att döma eller fördöma.

I ”act-metodiken” tränar man konsten att acceptera sina känslor som de är genom expansion och att decentrera sina tankar, det vill säga låter dem komma och gå utan att låta dem vara centrala.

Att träna på närvaro är som att bygga upp muskler. Ju mer vi tränar ju mer får vi kraft att utgå från de vi är. Vi får en mer harmonisk tillvaro, starkare kommunikation och möjlighet att göra förändringar – förändringar som skulle kunna tillföra mycket mer till våra liv om inte rädslor och motstånd hindrade. Ju mer vi lär oss vara närvarande, att decentrera tankar och expandera för våra känslor, desto mindre finns obehag och motstånd som hinder.

Att vara grundad, centrerad, öppen och fokuserad handlar om just det, att i grunden vara närvarande. Närvaro är att vara nära dig själv, att i beslut och handlingar vara nära det som är i linje med dig och dina värderingar, helt enkelt kongruent – samstämmig. En kommunikation och aktion som bottnar i din närvaro och som är samstämmig är alltid personlig, äkta, kraftfull och med pondus.

av Annacarin Nilsson

 

 

Share This: